Vikarie/skrivpedagog

Foto: Stevepb

Eftersom jag inte riktigt kan leva på mitt författarskap tillsammans med skrivpedagogiken än så vikarierar jag som lärare och fritidspedagog i kommunen. Det innebär att varje dag som jag skriver upp mig på listan så har jag jobb. Sällan hela dagar men i alla fall sex timmar. Det är väldigt roligt att vara runt på olika skolor och se hur olika det ändå fungerar på de olika ställena. Självklart var jag nervös över hur det skulle gå med tanke på hur vikarier brukar ätas upp levande av vissa barn. Men hittills har ingen ens lyckats gnaga på mig. Jag har varit tydlig med mina förväntningar och det har hittills räckt och jag har blivit tillbakaringd till många ställen. Just nu har jag faktiskt ett längre vikariat i en och samma klass vilket är jättekul. Och då slipper jag en av de där negativa sakerna som ändå kommer med att vikariera, man är första dagen på jobbet varje dag. Det är en ganska stressig sak, för alla har vi ju varit där, första dagen, ingen känner en och man vill göra sitt bästa. Det går inte att ha en dålig dag helt enkelt. Nu kan jag slappna av en aning i alla fall och barnen känner mig och vet vad jag förväntar mig utan att jag måste inleda varje dag med det.

Och det kanske märks att jag är skrivpedagog eftersom jag har infört några små saker i klassen. Varje dag inleds med tyst läsning. Jag försöker få in en liten högläsningsstund varje dag och så fort det är en öde stund hittar jag någon form av skrivövning för dem. Det kan vara att hitta på ett nytt stjärntecken med tillhörande bakgrundssaga, mycket poppis. Just skrivandet och berättandet är ju det jag brinner för och om jag kan göra avtryck i en klass så vill jag passa på. Även de som inte är så bra på att skriva än får chansen genom att jag låter den använda fantasin i tal och målning också.

Jag ser fram emot mina inplanerade skrivpedagogiska tillfällen framöver vilket också börjar närma sig. Jag tror att det ett liv som skrivpedagog på heltid verkligen kan vara drömmen i horisonten som inte känns så fjärran längre. Jag måste bara tillåta mig själv att hinna planera inför allt i god tid. För just nu lägger jag en hel del både tid och energi på vikariatet. Men det är ju också det som drar in mest pengar i dagsläget, så det kanske inte är så konstigt.

Men snart är min skrivpedagogportfölj med material för låg- och mellanstadiet klart. Det är bilder, meningar, dockor och tärningar både högt och lågt. Det som saknas är en saga utan slut och att snygga till meningarna som de ska dra. Annars är jag nog fit for fight. Och visst har jag världens finaste bokväska?

 

Det är inte bara vad du ser som gör bilden

Hej och hopp, nu var det tisdag igen och vad innebär det, jo, skrivövning.

När du läser en bok och du får miljön beskriven för dig så sker detta på flera olika sätt. Om det radas upp vad som finns där, en sak efter en annan, så stannar man upp i historien och kan tappa tempot i läsningen. Som författare är det viktigt att kunna ge läsaren en bild utan att stanna upp. Det gör man genom att blanda in miljöbeskrivningen i berättelsen, låta karaktären uppleva miljön. När man kommer till en ny plats ser man inte bara platsen, men hör den, känner doften av den och känner den på olika sätt.

Om du kommer in i ett gammalt hus hör du knarr och du kan känna lukt av fukt till exempel. Om du är högt uppe på till exempel the empire state building känner du troligen vinden mot ansiktet och känner en svindlande känsla i magen.

Det jag vill att du ska göra nu är att titta på bilden ovanför. Fundera på hur den platsen låter, hur den luktar och hur den kan smaka. Skriv ner alla smaker, alla ljud, alla dofter och hur platsen kan kännas att gå på. Efter att ha samlat ihop så många du kan komma på ska du skriva en kort text hur du eller din karaktär tar sig fram på den här platsen. Beskriv platsen med hjälp av de ljud, dofter och annat som du samlat ihop.

Lycka till!

Inspirerande helg

Bild från Live at heart

Den här helgen känner jag att jag fått en lite boost som författare och skrivpedagog. Den inleddes med en otroligt trevlig fikastund med en gammal kollega. Hon ville fika för att prata om min trilogi om Alvhilda. Det gick inte att bara ta på messinger utan något hon ville prata om. Vi träffades på ett fik där jag blev bjuden på finfika och sedan satt vi och pratade ett långt tag om böckerna, karaktärerna och de underliggande meningarna i boken. Hon hade sett det jag velat göra med böckerna och tyckte att de var garanterat vuxenböcker med ett sådant djup att man behövde lite livserfarenhet för att kunna ta de till sig.

Att någon vill sätta sig och prata med om mina böcker och karaktärerna på ett sådant levande sätt är jag inte bortskämd med och jag hoppas att fler än hon får samma känsla när de läser böckerna. Hon tyckte att man behövde de två första böckerna för att ta till sig tredje och hon tyckte inte att de första var mer ungdomsorienterade. Det var otroligt roligt att få känna att mina böcker berört så pass mycket, och på det sätt jag själv blivit berörd när jag skrev dem. Jag hoppas verkligen att fler hittar den känslan när de läser.

På lördagen var jag på nätverksträff för författare på festivalen Live at Heart i Örebro, vilket också var fantastiskt roligt. Jag såg många kända ansikten från tidigare och det var härligt att knyta nya band. Det är region Örebro län som efter Peter Almeruds rapport ”Att stärka litteraturens ställning” från 2017, tagit tag i det och arbetar med främjandeverksamhet, infrastruktur och talangutveckling i länet. Ett steg var just att dra igång ett nätverk där vi tillsammans kan träffas, prata om var behoven ligger och få stöd i våra kultur-verksamheter. Utöver det hade satsat på litteraturen under Live at heart och hade flera föreläsningar i det litterära ämnet och olika workshops. Jag hade planerat att gå på alla som fanns, men jag låg sjuk i veckan och orkade tyvärr inte mer än en under lördagen. Men jag både hann och orkade det viktigaste, samverka och prata med andra författare. Och jag är mycket tacksam för möjligheten och för den fantastiska maten som vi blev bjudna på.

Nu sitter och och önskar att jag hade mer tid över att skriva på dystopin som levat om i huvudet på mig, men eftersom jag ska börja ett längre vikariat på en skola under måndagen behöver jag ha huvudet klart och väljer att ta det lite lugnt. Det blir inte ens någon valvaka för mig i kväll, jag tror mina nerver skulle må allt för dåligt av det vilket som.