Livsvändningar

Jag har inte skrivit så mycket här inne, det är framförallt på grund av hur mitt liv har sett ut den senaste tiden.

Det har varit väldigt lite skrivande eftersom min hjärna har varit upptagen med annat, processat livet och döden.

Min drömjobb tog slut i januari och glad i hågen hade jag fått ett nytt liknande arbete (vikariat) som jag skulle börja i februari. Jag hade kommit in på den utbildning jag länge velat gå, en kurs till skrivledare i reflekterande skrivande. Livet lekte, allt var på topp.

Då dog min mamma, mycket plötsligt, precis innan jul.

Hösten innebar nytt jobb, nya kollegor, en kurs och ett liv helt uppe i sorgbearbetning, begravning, familjemedlemmar att stötta och saker att reda ut. Jag hamnade efter i kursen, ignorerade mycket av min egen sorg och en viss stressnivå lade sig över mig men det var hanterbart. Nu i sommar skulle vi åka till Gotland, den resa min mamma planerat åt oss för att visa oss sin ö. Utöver det skulle jag jobba ikapp kursen och vila ut.

Då, veckan efter midsommar fick min dotter svullna körtlar på halsen, så pass stora att informationen på 1177 var att uppsöka läkare. Vi ringde 1177 för att få tid till jouren så att de kunde skriva ut antibiotika om så behövdes, eftersom dottern hade sommarjobb som hon helst inte ville missa. 1177 viftade bort hennes körtlar med kommentaren att hon kunde gå och jobba och behövde inte oroa sig. Eftersom informationen ändå var den att hon skulle uppsöka läkare så ringde hon ändå för att få en tid dagen efter. Allt drog ut på tiden då hon inte fick läkartid förrän dagen efter och proverna hon tog skulle inte bli klara förrän ännu en dag senare. Vi blev rekommenderade att åka till barnakuten för svar på torsdagen. Väl där fick vi vänta länge, hela dagen, de tog lite fler prover, lyssnade på hjärta och lungor samt gjorde en mycket konstig kontroll där hon fick blunda och peta sig på näsan och balansera. När hon frågade varför sa sköterskan att det var för att utesluta cancer i hjärnan. Då började vi ana oråd och samma kväll fick vi veta att de hittat cancerceller i blodet och att hon skulle få flyga helikopter till Uppsala på fredagsmorgonen för utredning. En vecka senare, efter biopsi, tandutdragningar, inopererad venport och mängder av kortison fick hon sin diagnos: en mycket ovanlig cancer i lymfkörtlarna – T-cells lymfoblastiskt syndrom. När vi fick se röntgenplåtarna visade den hur hela hennes bröstkorg var full med svullna lymfkörtlar som knuffade bort luftröret, tryckte ihop ena lungan och kramade om hjärtat.  Vi avbröt vår semester och har vabbat resten av sommaren, Gotland ställdes in ytterligare ett år och vi har tillbringat i stort sett all tid i skenet av sjukhusens belysning i vänta på olika provsvar, behandlingar och på att dottern ska vakna efter behandlingar. Det är faschinerande hur relativ tidsuppfattningen ändå är. När vi suttit och väntat, timme ut och timme in kan vi ha upplevt att det bara gått en kvart trots att vi suttit apatiskt i en korridor i två timmar. Samtidigt har en helt kunnat känna som en månad. 

Hennes prognos är mycket god men det är ett tufft halvår framför oss. Jag vabbar och jobbar deltid samtidigt som jag försöker hänga med i kursen. Jag planerar mitt liv veckovis. Jag vill skriva, jag har massor i min hjärna jag vill skriva, men att ha ro nog att sätta mig vid datorn och faktiskt göra det finns inte.

Mitt liv är sjukhusbesök, stötta en dotter, jobba, glo på teve och sova.

Utöver det blir det inte mycket mer. Jag kan orka några sporadiska fikaträffar men jag är inte översocial just nu.

Positiv testläsning

Jag har skrivit färdigt första versionen av andra manuset och det ligger nu ute hos testläsare som ska säga vad de tycker. Jag har fått in ett svar från en av dem och det är mycket positivt. Det är alltid kul att bli läst och det är ännu roligare när man blir läst och uppskattad, så enkelt är det.

Jag har fått mycket positiv feedback när det gäller mitt upplägg på det här projektet och själva grundidén till berättelsen. Jag har skrivit en del för ungdomar men det här är första stora projektet för den målgruppen. Tyvärr har jag inga testläsare i rätt ålder än så länge, det är mest vuxna som har tyckt till. Det skulle vara spännande att faktiskt få feedback av någon i rätt ålder, den korrekta målgruppen. Det har dock varit svårt eftersom många av dem inte har tiden att lägga på mer litteratur än den som de redan är påtvingade av andra vuxna. Så jag får helt enkelt fortsätta traggla på och se om den kan hitta in till ungdomarna i tryckta pärmar någon dag istället.

Jag ska redigera klart första boken efter de kommentarer jag fått på den och så ska jag skriva manuset till tredje boken som också ska testläsas, innan jag skickar alla tre till lektör för professionell feedback. Än så länge är det tre ganska spännande äventyr och fler kommer att komma.

Har du testläst någon bok någon gång, hur tyckte du det funkade? Om du skriver, har du tagit hjälp av testläsare eller kör du bara med lektör? 

Karaktärer

När jag skriver är karaktärerna väldigt viktiga. Man skulle kunna säga att mina berättelser är väldigt karaktärsstyrda. Jag får ofta en idé som är spännande och när jag skriver första utkastet så kan det gå lite trögt eftersom det inte är någon som egentligen berättar historien för mig. Det är först när jag lärt känna karaktärerna som det blir levande. Jag förlorar däremot mycket av min egen makt över berättelsen eftersom karaktärerna oftast är väldigt bestämda och om det inte blir som de tycker så kan jag inte skriva. Därför är det ganska skönt att jobba med samma karaktärer flera gånger, i en serie till exempel, för då behöver jag inte lära känna karaktärerna på nytt. Visst, de har utvecklats och de är inte riktigt samma som i början, men jag känner dem ändå. Just nu jobbar jag med en ungdomsserie inom dark fantasy eller skräck där första boken är skriven men inte färdig redigerad och andra bokens första utkast är klart. Jag har testläsare och en lektör är inbokad för de tre försa delarna.
Idag fick jag en utmaning på Instagram av Eva Holmquist. Utmaningen kommer ursprungligen från Kristina Dowling under hashtaggen #mötminakaraktärer och den går ut på att man ska presentera karaktärerna ur sitt manus. Eftersom det är karaktärerna som driver mitt manus framåt tyckte jag den utmaningen var extra kul. Jag har inte publicerat den här serien än men jag tar med de bilder jag haft som inspirationskälla när jag skapade dem, båda bilderna kommer från Pixabay.
Tjejen till vänster representerar Yazz (smeknamn från hennes riktiga namn Yasmin), en utåt sett ganska tuff tjej med jobbiga hemförhållanden. Jag fick kommentar från två av mina testläsare att just hon inte riktigt passade in i deras förväntningar. Jag kan hålla med på många sätt, det är framförallt stilen och utstrålningen jag gått på här, hon är egentligen lite mörkhyad och blåögd – vilket är ganska udda (finns en anledning till det). Hennes ögonsten och mest älskade ägodel är hennes epatraktor som tar henne vart hon vill. Hennes mamma försvann på mystiska sätt när hon var liten och ingen har sett henne sedan dess och hennes pappa är inte direkt någon mönsterpappa. Precis nu, när han åkt in i fängelse utan att säga något till sin dotter om det, börjar dessutom flera saker hända som alla är förknippade med hennes mammas försvinnande. Eftersom hon inte längre har någon förälder hemma får hon flytta in hos Ronja.
Ronja är tjejen som den högra bilden representerar. Hon är skötsam, har bra betyg men har levt ett liv av mobbing och utstöttning under stor del av skoltiden.  Yazz har varit den enda hon haft under hela högstadiet och de har mest haft en ganska ytlig relation men hon ser en ljusare framtid eftersom hon precis flyttat till en större stad och ska börja gymnasiet. Synd bara att hennes förvrängda syner från barndomen ska komma tillbaka och förstöra allt. Hennes mamma börjar överbeskydda henne och det är helt omöjligt att dölja faktumet att det har blivit ännu värre, nu är det inte bara hennes döda morfar hon ser utan helt främmande spöken och monster.
Hur viktiga är dina karaktärer för ditt skrivande? Vad kommer först för sig, karaktären eller berättelsen? Vill du själv vara med i utmaningen, då kan du själv skriva om dina karaktärer och använd hashtaggen så vi kan hitta dig.