fish and chips eller fiskpinnar

Om jag kommer in på en restaurang som påstår sig servera fish and chips har jag fått lära mig den hårda vägen att jag är tvungen att fråga om det faktiskt är fish and chips och inte bara fiskpinnar och pommes. Men det räcker uppenbarligen inte.

När det står fish and chips på menyn här i Sverige så är det 99 av 100 gånger fiskpinnar med pommes och jag och maken har nu, efter att ha gått på niten två gånger samma sommar, bestämt oss för att helt enkelt sluta beställa det. För någon månad sedan när vi var i Stockholm så frågade jag ”Är det friterad fiskfilé eller fiskpinne?” innan vi beställde på barnens ö. Det skulle vara friterad fisk som såg ut att vara en filé enligt servitören. Vi beställde in och fick fiskpinne. I dag var vi i Nora och innan vi bestämde oss frågade jag ”Är det en fiskfilé som ni friterat?” och fick ja till svar. Men nej då, åter igen, fiskpinne.

Jag kan tycka att om man jobbar på en restaurang ska man veta vad fish and chips är, vet man inte det utan påstår att det är fish and chips men egentligen är en brödpanerad pressad fiskbit så ska man skämmas. Skriv fiskpinne inom parentes i alla fall så jag slipper lägga en massa pengar på skitmat. Jag älskar nämligen fish and chips och blir helt salig om jag hittar ett ställe som kan sin grej. The full English hade en fantastisk fish and chips men tyvärr finns dom inte kvar längre och jag har inte hittat något nytt ställe här i Örebro som kan sin sak.

Nu kanske det sitter folk där ute och inte vet vad jag pratar om eftersom de är uppvuxna med tron att det ska vara på det sättet. Därför ska jag visa skillnaden för alla som är intresserade, kockar, servitörer och privatpersoner:

Fiskpinne

Fish and chips

 

 

 

 

 

 

 

Fiskpinne: pressad fisk eller fiskfilé rullas i mjöl, rullas i ägg, rullas i ströbröd, steks eller friteras.

Fish and chips: Blanda vetemjöl, maizena och bakpulver.  Finhacka dill och blanda med öl och limesaft. Häll ölblandningen i mjölblandningen, rör om och låt svälla i tjugo minuter. Vänd fiskfiléer i smeten och fritera dem gyllenbruna i cirka 5-7 minuter.

Nej, jag är inte en snobb, jag vill bara bli serverad det jag förväntar mig utifrån det som annonseras i menyn! Kan man inte skillnaden mellan dessa två rätter bör man åka tillbaka till kockskolan och lära sig det.

Livet och nya utmaningar 

Jag har haft många planer inför sommaren. Renovering, läsning, skriva, umgås och så ut och röra på mig så klart. Det är svårt att göra allt på en gång och jag har satsat det mesta på renoveringen eftersom det skulle ge mig ett bibliotek. Jag har därför knappt hunnit skriva något alls men mitt i allt lyckades maken ordna till ett litet läckage i ett element och hela renoveringen tvärnitade tills vi kan få hit en rörmokare. Med tanke på den lilla detaljen av semestertider kommer det inte ske någon mer renovering förrän i mitten av augusti igen.

Biblioteket skulle vara på motsatta sidan och är den del som inte påbörjas alls förrän rörmokaren varit här.

Därför har jag kastat mig in i skrivprojektet. En portal fantasy för unga. Målgruppen är helt ny för mig men än så länge känns det jättebra. Inledningen är precis avklarad och jag har just kastat in två femteklasser i ett tumlande äventyr med magi, maktkamp och oknytt.

Jag har även fixat med isbn-nummer och har planer på att kanske göra en ny form av publicering. Vi får helt enkelt se hur det utvecklas.

Undergång av Nathalie Sjögren

Med viss risk för spoilers

Från baksidan: Emy och Melissa hittar sin faster död i sommarstugan. I naturreservatet Näsbokrok har mörka krafter vaknat till liv. Systrarna har knappt hunnit sörja förrän Melissa försvinner. De historier fastern brukade berätta har förvandlats till verklighet. Emy tvingas bege sig till underjorden för att hitta Melissa. Där ställs hon inför olika väsen från den nordiska folktron. Vilka kan hon lita på och vilka tjänar de mörka. Kommer hon att hitta sin syster innan det är för sent?

Nathalie har skrivit en spännande historia där magin finns och där vi lever precis bredvid alla de oknytt som finns i vår gamla folktro, vi kan bara inte se dem eftersom det är en hinna mellan oss. Ett tvillingpar dras in i ett spännande äventyr där vi får följa den ena tvillingsysterns kamp för att rädda sin syster ur de mörkas grepp. Det är mycket mörkt och ljust, gott och ont och det är viktigt för huvudkaraktären att avgöra på vilken sida de olika oknytten är, trots att det är snudd på omöjligt att avgöra i ett myller av gråskalor. Den svenska folktron är inte fylld med helyllefigurer direkt.  Nathalie hinner med att presentera de flesta av de kända väsen som finns att läsa om i olika böcker från vår fornnordiska historia och huvudkaraktären får verkligen känna att hon lever. När jag läst klart kunde jag känna att boken i sig skulle göra sig väldigt bra som första boken i en serie för det känns som om historien bara skrapar på ytan på något som man kan gräva mycket djupare i.

Kanske skulle Nathalie då kunna gå djupare in på varje fornnordisk karaktär för nu känns det som om det går lite fort. Lite som att det är viktigt att vi ska hinna få så många presenterade för oss som möjligt vilket också kan vara ett bra sätt att så ett frö inför framtida böcker.

Något mer jag skulle vilja se om det blev några fler böcker är mer självständighet hos Amy. Hon är väldigt stryktålig och jag var imponerad över hur stark hon var när hon kämpade trots nära dödenskador. Men genom nästan hela boken upplevde jag att hon inte fick äga sin egen styrka.  Hon får veta att hon är viktig och speciell och har en massa makt men hon kan inte utöva den utan skall föras till en viktig person, av en man. En man som dessutom är tvungen att rädda henne snudd på hela tiden eftersom hon sätter sig själv i olika situationer. När inte han finns där för att hjälpa henne finns det som tur är en annan man som hoppar in och hjälper henne ur svårigheten. Jag kan se vikten av det här i hennes utveckling och det är därför jag vill att hon ska få upprättelse och få berätta vidare där hon kan få möjligheten att vara så bad ass som jag är rätt så säker på att hon är, om hon får chansen och vågar tro på sig själv.

Det är en del kärlek i boken, något som kan locka några av de yngre läsarna men för mig var det ganska överflödigt. Jag har läst Nathalies första bok. Mörkret i den tilltalade mig lite mer än den här. Det känns som om den här är riktad åt en yngre publik än hennes första bok men jag vet hur mörk Nathalie kan bli och en sådan svärta skulle kunna piffa upp framtida utvecklingar av det här konceptet, därför håller jag tummarna för en fortsättning.

Boken riktar sig till unga vuxna men jag kan nog tänka mig att även mogna ungdomar från tolv år kan läsa den. Det är nog framförallt roligt för folk som bor i närheten av Varberg eller Kungsbacka att läsa den eftersom det utspelar sig i trakterna runt omkring, i  Åsa för att vara exakt. Efter vad jag har hört har nämligen Nathalie gjort grundlig efterforskning och vandrat mycket i reservatet vid skapandet av boken vilket gör att man lätt kan känna igen sig i trakten när man läser.

Boken får av mig tre av fem stjärnor.