Att hålla sig borta

Min son fyllde arton i veckan och en av de saker han önskade sig var en FF-kväll. Vi sa att det skulle han få. Självklart var grannen informerad och all alkohol inlåst, trots att vi inte tror annat än att han är en redig och nykter pojke … förlåt, man. Vi har haft flera veckor på oss att komma på vad vi skulle göra och vi har kollat på saker men inte hittat något som känts tillräckligt roligt. Så när dagen väl kom så satte vi oss bara i bilen och hoppades på att äventyret skulle uppdagas.

Det gick så här:

Mat på Katrinelund med utsikt och solsken, i alla fall i början.

Småvägar därifrån

Blöt paus vid Hampetorps camping där Embla blev lurad på 20 spänn.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Far och barn äter godis

Fader lär barn allt han kan

 

 

 

 

 

 

 

Barn lär sig duktigt

Detta kalkbrott var utmärkt som sevärdhet, vi var inte överväldigade.

Förutom utsikt och konst på plats var där även ett gäng otrevliga ryssar

De pratade högljutt på ryska när vi kom men tystnade och blängde bara när vi var där.  Vi skyndade vidare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi hamnade ändå borta i Vingåker där vi kände oss välkomna med igenbommad infart till parkeringen

och modellering.

Embla hade ingående konstanalys

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom tiden gick ungefär så här snabbt för vår tonåring bestämde vi att vi skulle åka på bio istället.

Tidig jul(i)musik för att hålla gott tempo mot storstaden.

Efter bion blev det mest att döda tid och utforska landsbygden.

Vid ett fick vi komma hem igen, på nåder.

Vad sysslar jag med egentligen?

Nu har jag jobbat på min projektanställning i en månad och stormtrivs. Det var svårt att livnära sig helt och hållet på skrivpedagogslivet eftersom snack inte ger så många kulor. Många skolor var intresserade och många vuxna var intresserade men bokningarna uteblev så jag gick spontant in på arbetsförmedlingens hemsida och tittade vad de hade att erbjuda. Jag sökte egentligen inte jobb, var bara så där lagom frustrerad och snubblade över mitt drömjobb. Ungdomsbibliotekarie kallades tjänsten och det stod att de helst såg att man hade biblioteksutbildning eller annan passande universitetsutbildning. Det handlade om att arbeta med ungdomars läsning och skrivning, att öka den, och det lät helt klart intressant.

Jag skrev ihop ett brev med min erfarenhet, utbildning och varför jag tyckte att jobbet tilltalade mig.

Intervju och sedan anställning på ett år.

Ibland känner jag mig lite osäker på om jag faktiskt gör rätt eftersom jag alltid har kul på jobbet. När jag sitter på jobbet och planerar något kul event med ungdomarna förknippat med någon bok, tar fram roliga bokpyssel eller förbereder inför pysseldags, då kan jag fundera över om det jag gör verkligen är jobb, för det är bara rakt igenom superkul. Och sedan toppas det av tillfällena jag sitter med ungdomarna och faktiskt gör de där sakerna jag planerat och de gör helt fantastiska saker. Hittills har vi gjort dikter av gamla kasserade böcker både genom att stryka över ord som inte ska vara med eller att klippa och klistra in på papper med bilder som man själv skapar. Vi har vikt boksidor så att de blir hjärtan och vi har använt musiktexter att skapa starka texter om självständighet.

Jag har suttit och funderat över hur jag ska utveckla detta vidare och komma igång med hela texter. Jag har en diktskrivning på gång som vi kanske kommer göra den här veckan och dessutom har jag börjat fundera över det här med kylskåpspoesins möjligheter.

Jag håller på att titta på olika novellsamlingar som vi skulle kunna börja jobba med. De teman som är på tapeten hittills är superhjältar, fantasy och skräck. Vi får se vart det landar.

Men, att gå från att ströjobba som vikarie och jobba hemifrån till att jobba heltid på annan ort gör att jag inte alls har samma tid över till annat, som till exempel bloggen. En övning uteblev i tisdags och det kan nog hända att fler gånger. Men, jag kommer göra så gott jag kan för att det inte ska hända.

Presentera dig

Den här veckan börjar kursen jag ska leda på ABF. En av de första övningarna som de kommer få är en presentationsövning i bokens tecken. Det finns många spännande sätt att presentera sig men en av de jag hittat är att man ska skriva baksidestexten till boken om sitt liv. Baksidestexten på en bok är kortfattad, övergripande och ska skapa intresse. Jag tänkte att även du ska få chansen att göra denna övning. Hur skulle baksidestexten se ut för just dig. Ta gärna några böcker ur bokhyllan och läs deras baksidestexter för att få inspiration, men tänk på att det är ditt liv som ska vara den största inspirationen till din text.

Som vanligt skriver du så som du vill, för dig själv, för din blogg eller lägger in texten här. Men, lämna gärna ett litet ord om vad du tycker om övningen.

Lycka till.